Hari ni rabu. Esok khamis. Lusa jumaat.. Tup2 aku kat mesir dah. Seronok? Entahlah. Bercampur baur perasaan aku. Tipu ar kalau tak exited nak g study setelah berkurun bertapa kat umah ni.. Tak buat apa. Still, 6 tahun. Its quite a long time. Tapi mmg aku akn pastikan ade tyme sem break tue yg aku amik pluang ntok pulang ke pangkuan family.
Barang? Ha, nie yg den poning sekali. Nie tak yah lah. Ni pentig la. Tapi seronok ade senior, jiran, kengkawan yg g skali n help me through dis mess.. Sahabat.. Kredit to you guys..
Jumaat tue flight pagi. Hari ni nak g survey bag jap. Cari yg ultra lightsket. Sbb kuota dyer cume 23 kg je. Haih.. Nak seludup ciksu pergi pun tak lepas.. Duk smangat packing smlm beg pun tak da.. Hahaahha..
Nway, aku tau nak dapatkan aku hari jumaat 14/9 tue, takes alot of hardwork n blessing. Org duk tengok outcome je.. 'Ayuni dapat medik kat Mesir. bagusnya.'
Tapi seblm ayat tu korang boleh sebut, ada tears n joy, ada sweet n bitter, ade parents n family, ade difficulties n hardship, ade frenz n teachers, ada SMAPL n PLKN. And most important, it take 18-year-experience and blessing from Allah.
Tampa all those thingz.. There wont b any Mesir-or doctor-or even, ayuni. Allah kata kalau kita bersyukur kena sebut.
Yes. Im grateful. Very grateful. Thanks everyone.




No comments:
Post a Comment